arwenriddick

Läser många inlägg på sajten familjeliv och på andra ställen om kvinnor som blir misshandlade av sina män både pysiskt och fysiskt och då är det många andra som skriver att dom borde gått efter första slaget eller så fort dom fattat att det var nåt som inte stämde , ja det är ju tyvärr lättare sagt än gjort , mycket lättare sagt än gjort.

Jag vill inte skriva hans namn så jag skriver O istället ,

Jag träffade O på kursen i vård och omsorg jag gick och vi pratade nästan aldrig med varandra , jo om vi hade grupp arbete eller så men inte annars , han var ganska mycket äldre 19 år äldre , man han såg ut som att vara runt 30 och jag visste ju inte heller hur gammal han var egentligen.

Hela utbildningen gick och det var inte förens på avslutningsfesten som vi snackade på riktigt , och sen var jag fast.

Vi spenderade all tid tillsammans , men mest hemma hos honom , antingen drack vi eller så såg vi på film.

Han ville aldrig gå ut eller ses tillsammans med mej , han skyllde på att hans ex kanske skulle se oss och då skulle hon fråga en massa och det orkade inte han , blind som jag var trodde jag på honom , jag fick även inte träffa hans mamma eller nån av hans polare , vilket jag struntade i då men senare fattade varför.

O bodde nära mej men skulle flytta 30 mil uppåt i landet och det gjorde han också , jag hälsade på honom när han bott där i ca 1,5 månad och vi hade skit kul.

O var så snäll och lyssnade på mej , gav mej komplimanger , men även där så ville ha inte att vi skulle ses av andra , när någon ko och hälsade på låsades han inte vara hemma , tänkte inte på det då heller dum som man är.

Ja det blev några resor fram och tillbaka för mej och jag ville inte hem , jag trivdes så bra , men sen kom vändningen , den hade ju skett gradvis men jag hade ju som sagt blundat för tecken eller faktiskt inte sett dom eftersom jag var i min lilla glädje bubbla.

O slutade ringa lika ofta , han var grinig i telefonen som att jag störde när jag ringde , han hade aldrig tid att prata och lät fruktansvärt ointresserad av vad jag sa , tills slut trodde jag att jag gjort nåt fel och att han ville att det skulle vara slut , O tyckte ju inte ens att vi var tillsammans men jag tyckte det.

O började trycka ner mej , hacka på mej , säga att allt jag gjorde var fel , klaga på mina vänner och ja klaga på allt som hade med mej att göra och när jag tyckte att det gick för långt , ja då vände han och blev världens snällaste ( tyckte jag då).

Ju längre vi sågs ju dåligare mådde jag , jag drack mej redlös varje helg eller så fort jag kunde , jag var med alla som ville vara med mej för det var ju det enda jag dög till enligt O , han hade ju aldrig sagt det rakt ut men det var det enda han inte klagade på hos mej , det enda han sa var bra.

Jag var med alla för att förtjäna hur O behndalde mej , jag såg själv till att förtjäna hans ord och hans beteende , men han visste inget.

Jag började ta droger , jag hade ju testat innan men inte på detta viset , nu var det enda gånge jag mådde bra och jag tyckte jag var lycklig.

O ville inte komma till mej och jag fick inte komma till han , men han var så motsägelsefull , han ville inte ha mej där men han ville det änså , jag ville inte åka dit , men jag gjord det ändå.

Till slut hade jag bara O , allt drickande och drogande och ja mitt liv hemma hade liksom tagit slut pga hur jag mådde eller hur han fick mej att må så ja jag hade bara honom.

När jag och O träffades drack vi bara , hela tiden nästan , utom när han jobbade , då drack jag ensam , vi drack och när vi var fulla var enda gången vi hade skoj ( trodde vi) det var enda gången O var snäll mot mej , annars brukar det ju vara tvärt om , O klagade på mej inför sina vänner , belv vi bjudna till nån ville han inte gå och han visade stark avsky mot mej när andra var med , det var många som reagerade men ja vad säger man.

jag var slut som person , jag hade noll självförtroende , stängde in mej själv , kämpade mot något jag hela tiden förlorad emot , O sa ofta när han var full att han saknade den jag var när han träffade mej , ja den personen dödar du bit för bit.

I slutat av vårat vad man nu ska kalla det så var jag likgiltig till allt och hoppades att jag snart skulle dö , jag struntade i Ellen , i mej själv , i princip allt , jag hatade mej själv och jag hatade honom , samtidigt som han var det enda jag visste var trygghet eller det jag trodde var tryggehet.

Jag tror att det blev som ett aha för mej då O åkte till thailand med sin bror och jag inte kunde nå honom , jag mådde bättre och bättre för varje dag och det var också då jag träffade/började snacka med David via msn och telefon.

Så helt plötsligt bara sådär så fick jag sms efter sms från O , när han var i thailand och jag blev väldigt förvånad och samtidigt arg , nu började jag ju kunna andas och leva lite grann igen , jag ville att han skulle lämna mej ifred.

Jag träffade honom en gång efter det , på en öl på krogen och jag kände ingenting för honom , jag tycket bara synd om honom , vet inte om det var Davids förtjänst eller om jag bara verkligen kommit på vilken skit han var och hur hemskt han faktsikt hade bahnadlat mej , O däremot ville ha mej och han ville att jag skulle komma till honom och att vi skulle försöka på riktigt , han hade insett när han var i thailand hur mycket jag betydde för honom , ibland är aldrig bättre än sent fast ordspråket säger motsattsen.

Det kanske inte låter som han var en skit eller ville mej illa men han bröt ner mej totalt , först bygga upp sen bryta ner till oigenkänlighet , det gjorde han med mej och jag hatar honom för det , samtidigt som jag tycker synd om honom på ett sätt.

Han gjorde mej illa för han

sa att allt jag gjorde var fel

fel kläder

fel frisyr

steg upp för sent eller för tidigt och gick och la mej för sent eller för tidigt

ville inte dela säng med mej , bara för sex

hade mej som hushållerska och betjänt

fel på maten , hur jag städade , diskade , dammsög ,

pratade , vem jag pratde med , vad jag tyckte om för tv program ja allt

O kom alltid först , han kunde sitta med datorn i knät och tv:n på utan att kolla men jag fick inte byta

jag fick sköta allt hemma fast han bara gnällde på allt och inget

Hände det honom något var det mitt fel , om han fick p-böter , för sov sej , var trött , slut på besin ja han knäckte mej totalt , på alla vis och det är först nu i efterhand som jag inser hur mycket och hur dum jag var.

Men han var ju så otroligt snäll i början , han lyssnade , uppmutrade , berömde och ja han var den första att lyssna på mej tyckte jag då , att allt var så bra ja nästan för bra och det var de ju också.

Detta som hände med O har följt mej i allt jag gör och speciellt i förhålladet med David.

Jag tror jag inte kan nåt att jah är värdelös och att det enda nån vill ha mej till är sex , sex var mitt vapen i förhållandet med O , om jag ville få honom snäll eller om jag ville ha det lungt ja då blev det sex eftersom det var det enda han sa att jag kunde eller inte klagade på.

Jag frågar David om han är sur stup i ett och jag får panik om det inte är rent och snyggt hemma , vilket tar på mej då jag har två små att ta hand om på dagarna , jag tror David ska bli sur eller arg om det inte är fint och jag tror han i hemlighet är sur på mej för negativa saker som händer honom.

Jag blir rädd när vi bråkar och det går så långt att vi skriker åt varandra , jag får ont i magen om han höjer rösten och jag tror jag gör fel hela tiden och vill passa upp på David för att han inte ska ha nåt att klaga på , vilket han aldrig gör.

Jag vet att han är en egen person och att han absolut inte är som O , men jag blir den jag var med O så fort han blir sur eller arg på mej , en rädd och ensam människa som inte kan stå upp för sej själv.

Så att bli pysiskt misshandlad under en längre tid av någon som man tror att man älskar och som man tror är den enda som kan älska en själv förstör länge efter det är slut.

Och nej man går inte , man kan inte , man vet inte hur och man har oftast inget annat att gå till tror man , misshandeln börjar när man träffas , inte när första slaget eller första kränkningen kommer , då skulle man ju gå på en gång.

Bygg upp , bryt ner , visa ömhet när det gått för långt och se till att du själv är det enda som personen kan luta sej mot , så tänker en person som misshandlar en annan.

Det kommer att ta tid och det kommer komma tillbaka ibland , att läka tar tid men jag vet att jag kommer göra det , en dag kommer jag tro på komplimngerna jag får och en dag kommer jag veta att lite skit i hörnen aldrig gör min man arg och att det är ok att ligga på soffa och lata sej.

Ja nu är jag arg på mej själv som var kvar så länge , men jag vet det är ingen ide , men döm aldrig någon som bor med ett monster för den största faran och dom elakaste personerna är dom som man minst anar.

Och ingen är elak frn början , ingen startar ett förhållande med att kränka eller slå , utan med ömhet och vackra ord , det är som att vissa tror att om man är med nån som misshandlar på ett eller annat sätt har den personen gjort det från första dejten ...

Nu ska jag äta vårrullar och se på tv , Ridde somnade kl 16.45 och sover än , jag hoppas han inte sover för natten för då blir det drygt i natt runt 3-4 då han kommer tro det är morgon , jag hoppas verkligen alla håller sej frisk i helgen så vi får sova ut för just nu är energin på noll och jag får använda allt jag har för att inte bryta ihop och låsa in mej någonstans på eftermiddagarna , sjukt trött är jag , men jag vet det vänder.

Var ut till lekplatsen med Arwen i dag igen och hon gungade och gick omkring , dock inte så länge , hennes lillebror gillar inte att ligga  vagen när den är still.

Tog även en promenad runt kvartert och sen gick jag till Willys och handlade när David kom hem , utan barn det var skönt och man kommer faktiskt ihåg vad man ska handla när ingen tar ens uppmärksamhet