min underbara älskade familj

min man David , lilla storasyster Arwen 14 månader och stora lillebror Riddick 3 månader
dessa tre är dom jag delar min vardag med och dom jag absolut inte kan leva utan , ibland glömmer jag det när vardagen blir trist , men varje skratt , puss och kram påminner mej igen om vad jag faktiskt har , en familj som jag älskar och som älskar mej , underbara älskade ...
det var ett tag sedan jag uppdaterade bloggen , har tänkt det massa ggr men så , ja kommer de nåt ivägen , men nu så ska jag göra ett kort inlägg ...
jag och mannen bråkar mer än vi är sams , vi försöker , snubblar , tar oss upp , faller igen , djupare och djupare , sen kommer den där stunden då tiden står still och man verkligen känner hur kärleken växer , sen ner igen och upp , jämnläge och ja det var längesedan man var på topp mer än en kväll , hur hittar man dit igen?
vi vet ju hur man gör , men det låser sej , ena dagen vet man precis nästa skiter man i allt , är det tröttheten , stressen , ekonomin , dom osynliga kraven , dom påhittade kraven , viljan att vilja , orken som borde finnas men som inte räcker till , ja det är nog en blandning av allt.
när det är dåligt är det dåligt , men när det är bra är det toppen , finns det en osynlig gräns som man kliver över och då rasar allt , kan man inte undvika den pga av att den är osynlig eller vet vi inte hur vi ska hantera varandra eller oss själva , hur kan man älska någon så djupt att det gör ont att älska , ondare än att inte göra det . sakna någon som man ändå bara gnäller på för skit saker , är småbarnsåren verkligen såhär svåra eller krånglar vi själva till det
ska vi sluta med vissa saker och börja med andra
ställa omöjliga krav på oss själva
tro att vi måste en massa saker
ställa upp mindre och vara mer ego
tro på varandra
erkänna att vi inte orkar
inse att den kärlek den ena känner är lika strak som det man själv känner
oj oj oj som arwen ofta säger , vi klarar det , inte för att vi måste utan för att vi kan
jag valde dej , det gick fort , så otroligt fort , kanske för fort men en sak vet jag , tvekade jag inte då kommer jag aldrig tveka när det gäller dej , du är den jag vill bli gråårig med , den jag vill leva hela mitt liv med , vad som än ändras i våra liv så kommer det aldrig ändras , min vilja att vilja ha och dela allt med dej , min kärlek kanske tycks mindre vissa stunder , men tro mej den växer varje dag ,
nej nu ska jag sluta , bara resa på sej och kolla kidsen , den ena sover , den andre leker , och mannen blev av med bilen i dag , det är ju hans systers och nu har hon flyttat hit och vill ju såklart ha tillbaka sin bil , ja ja det var bra då vi hade den allafall , nu får mannen cykla te jobbet igen , vilket innebär att han missar en extra timme med barnen ....it is what it is ....
over and out

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0