arwenriddick

Min mamma dog den 16 maj 2003 , efter att ha kämpat mot bröstcancer först 2001 som försvann efter operation sen kom den tillbaka i mars 2003 och hade då satt sej på levern och lungorna vilket gjorde att sjukdomen inte gick att stoppa och hon avled efter bara 2 månader.

Bilden ovan ska symbolisera låten som en bro över mörka vatten som hon önskat spela på sin begravning , jag tycker inte om den alls men eftersom hon gjorde det så får bilden vara med.

Min mamma hann träffa sitt första barnbarn Ellen två ggr innan hon dog och jag fick en bild på dom två , vilken jag tappat bort i alla flyttar jag gjort sen jag flyttade hemifrån , vilket jag inte ens behöver skriva att jag tycker är sorgligt.

Ellen var 16 dagar när min mamma dog och jag var 20 år , kommer inte ihåg så mycket från den tiden , jag har förträngt det mesta och jag hade ju en nyfödd att ta hand om så min sorg fick inte liksom plats , vilket har haft svåra konsekvenser för mej och det är det ännu.

Nu är nog första gången jag försöker tillåta mej själv att minnas och sörja , mycket minnen kommer upp iom att jag ändrar på mitt liv så radikalt sen jag flyttade till min älskade David , mitt och Davids liv innan vi träffades kunde inte vara mer olikt men det kan jag gå in på en annan gång.

Jag saknar min mamma i allt jag gör och i allt barnen gör och i alla nya saker som händer i livet , alla frågor jag har och alla högtider som kommer och ja i allt , som tur är har jag världens bästa svärmor som jag ser som en extra mamma , hon ställer alltid upp och hon liknar min egen mamma i mycket.

Många sa till mej då när mamma dog och efter att jag var så stark , men det var jag inte , en stark person ber om hjälp och låter sej sörja eller vad det nu är , inte som jag som gömde sorgen så djupt inne i mej själv att jag faktiskt trodde att det inte hänt , att mamma bara var bortrest.

Eller jag trodde att jag gömt den , men som med allt annat så levde den där inne och påminde mej hela tiden fast jag låsades som det var nåt annat , jag gjorde fel saker och sårade många människor i min jakt på tröst och en famn att krypa upp i , nu har jag en famn jag ska bara våga ta steget och låta mej omfamnas av den.

skriver mer sen , mannen vill se harry potter och jag med såklart... ja barnen sover som alltid denna tid