arwenriddick

Ja pappan är ju lika mycket föräldrer som mamman eller???

Det börjar på MvC där pappan ska vara lika delaktig , med på alla möten och gå föräldrar kurs med mamman och lära sej om förlossningen så han kan stötta mamman och finnas vid hennes sida när det är dags att föda , han ska stötta under graviditeten och underlätta på alla sätt han kan och förstå att mamman kan bete sej milt sagt konstigt , han ska ta utskällningar och gråtattacker med ett leende för mamman är ju gravid med deras barn.

Men vart får mannen stöd egentligen , och vem har mage att gnälla på en gravid kvinna?

Jag kan tro att det är lika svårt för pappan när mamman är gravid som det är för mamman men på ett annat sätt , tänk själva , den person du känner och älskar kanske helt plötsligt blir nån annan , en elak sur och lessen och arg människa , inte alltid men ibland och du vet orsaken men kan inte göra nåt åt det och du måste ta det.

Ja att pappan ska vara ett stöd och en delaktig förälder är ju självklart i all info man får , pappan ska vara mammans röst och stöd och trygghet , sen då när barnet är fött och ni sitter där med det lilla underverket som nyss kommit till världen vad händer då?

Jo pappan får i bästa fall stanna på BB med mamman och deras barn , annars blir han hemskickad och får komma tillbaka på besökstiden , vilket är länge för papporna men ändå , han har ju också nyss blivit förälder.

Om mamman inte ammar kan jag inte se nån anledning till att mamman borde få åka hem istället , om nu någon måste hem av föräldrarna.

Ja där sprack ju sjukvårdens ide om att båda föräldrarna har samma värde eller vad man ska säga?

Jaha sen när man är hemma då , vad händer då jo mamman är oftast förälrarledig och pappan ska tillbaka till jobbet efter dom 10 föräldrardagarna.

pappan är duktig om han nattar , matar och byter blöja och om han gör mer utöver det så får han beröm från alla håll och mamman borde vara så glad och tacksam över det pappan gör , jaha borde han inte göra dessa saker då det är hans barn lika mycket som mammans , dom skapade det tillsammans , alltså ska dom uppfostra det tillsammans.

Mamman hon byter , matar och nattar hon med , städar , tvättar , leker , diskar men det är ju helt naturligt och inget konstigt eller något hon borde få beröm för , nej hon är ju mamma och det är vad en mamma ska göra.

Angå amningen så kan man pumpa ur om man vill, ge ersättning om man vill så pappan också får mata och mamman kan få sova på natten kanske , ja det finns sätt att lösa allt på så att säga att mamman är viktigare för barnet pga att hon ammar och är den enda som har maten är rent bullshit enligt mej.

Jaha om pappan vill gå ut en kväll och festa med kompisarna då , ja men självklart han behöver ju komma i från och roa sej , han är ju så dukitg som tar hand om barnen utan att mamman behöver tjata på honom , ja så jobbar han ju oftast heltid också , så jo han förtjänar en kväll på stan för att ladda om.

Men mamman då?

Vad händer om hon går ut , går hemifrån utan barn och tänk om hon får för sej att dricka alkohol , nej det är förbjudet , absolut ...hon barnets mamma ska vara hemma och ta hand om barnet , annars kunde hon lika gärna låtit bli att skaffa det , man ska inte ens vilja vara ifrån sina barn och absolut inte för att dricka på krogen.

Det stackars barnet blir ju helt förrvirat om mamma inte är hemma och den stackars pappan då , ska han sköta allt själv , nej mamman ska vara hemma eller med barnen 24/7.

Mamman är ju ändå hemma hela dagarna så vad behöver hon vila ifrån liksom , sina barn , ja men då skulle hon ju inte skaffat några.

När pappor går till lekparken med sina barn är det gulligt , mammmor gör det liksom bara nåt man ska göra.

Detta är så orätvist mot både papporna och mammorna , båda är lika mycket föräldrar och ingen har mer eller mindre rätt att gör någonting själva eller med barnen.

Det är lika om föräldrarna skulle separera , bor barnen mest hos mamman och pappan har dom varannan helg så är det igen som reagerar , men om mamman har barnen mindre än pappan får hon 100 frågor om varför och hon blir automatiskt en dålig mamma , medans pappan är duktig som har dom överhuvudtaget.

Ja att det inte skulle vara någon skillnad är bullshit , absolut gör alla familjer det som passar dom bäst men jag tänker mer på samhället i stort , mammor är och kommer förbli den mesta föräldern så länge pappor anses duktiga som tar hand om sina egna barn , medans mammorna helt enkelt ska göra det.

Mammorna favoriseras i rättsliga tvister och en mammas ord väger ofta tyngre än en pappas , ja i föräldrar frågan är det absolut inte jämnstält , så det kanske väger upp det där med löner och annat som alla feminister tjatar om.

Kvinnor får mindre lön för samma jobb i arbetslivet och män får mindre rättigheter i förälderfrågan.

Undrar vad som väger tyngst.

Jo jag är lite lika på ett sätt , får dåligt samvete om det är ett diskberg och mannen kommer hem efter jobbet och diskar eller om jag frågar om han kan göra mat , byta blöjor eller mata ungar.

Det känns som det är mitt jobb , att om Ridde skriker och vägrar sova så är det min uppgift att söva honom eller att min man alltid går upp på natten för han klarar sej utan mindre sömn , allt detta ger mej dåligt samvete utan att någon annan gett mej det , det borde ju inte vara så men ja dessa roller vi förväntas ha sätter mer spår i oss och ställer högre krav på oss än vi nog erkänner.

slutsats : En mamma och en pappa är likvärdiga föräldrar och ska därför också behandlas som sådanna , jag hoppas vi kommer  dit någon